Sent på fredagen fick jag tillsammans med Sveriges gästande klimatambassadör Staffan Tillander tillfälle att föra diskussioner med Etiopiens premiärminister Ato Meles Zenawi.
Zenawi är formellt utsedd att representera Afrika (Afrikanska unionen) i de internationella klimatförhandlingarna, och leder en grupp – utsedd av FNs generalsekreterare – tillsammans med Norges premiärminister Jens Stoltenberg som den 4 november ska lägga fram en rapport om klimatfinansiering.
Det handlar om att finna nya mekanismer för att finansiera de omfattande anpassningsåtgärder som utvecklingsländerna behöver göra till följd av klimatproblemen.
Premiärministern avslöjade så mycket som att rapporten kommer att innehålla en katalog med åtgärder med fokus på beskattning av utsläpp och fossila bränslen, en global auktionsmarknad för utsläppsrättigheter, beskattning av finansiella transaktioner (Tobin), avgifter på internationell sjöfart och luftfart, samt minskade subventioner av fossila bränslen.
Meles trodde inte att alla medel som skulle kunna frigöras om såna åtgärder togs nödvändigtvis skulle gå till att finansiera anpassningar i tredje världen, men det var en början. Han hade dessvärre sett hur löftena i Gleneagles om överföringar av betydande summor från den utvecklade till utvecklande delen av världen inte genomförts som lovat.
Framgången beror på prissättningen av utsläppen (carbon pricing), som idag måste ligga på en nivå om minst 20-25 USD, för att göra nytta, enligt Meles.
Kan man i Cancún ta några steg mot bättre klimatfinanisering och därför klimatanpassning? I bästa fall, menade premiärministern.