En äldre kvinna i den etiopiska Amharaprovinsen, jag reser och möter människor.
En av fördelarna med att leda ambassaden i Addis Abeba är omväxlingen. Ena dagen Afrikanska unionen, någon kris, någon politisk fråga i Afrika, Guinea, Madagskar, Kongo.
Andra dagen klimat, miljö. Och så Etiopien förstås. Fältbesöken är en höjdpunkt, då man inte bara talar eller förhandlar utan möter människor. Det är skillnaden mot Bryssel, Geneve, New York.
Sedan tio år tillbaka har Sverige ett stort utvecklingsprojekt i den folkrika Amharaprovinsen. Projektet heter SARDEP. Det handlar om att utmäta landrättigheter i ett land där privat ägande av jorden inte finns.
Men likväl, kan vi genom avancerad GPS-teknik eller enklare mätmetoder etablera sedvanerätten till jorden.
Så kan vi etablera mer säkerhet för brukarna, och kanske investerar de mer.
En teg. Lite grödor. En ko. Några kycklingar. Det handlar inte om mer.
SARDEP är större än så.
Man vill expandera till andra provinser i Etiopien. Talade senast med borgmästaren i det östliga Dire Dawa. Experter från Afrika kommer hit, kenyaner, rwandier.
Vi är avant-garde.
Men mest av allt, minns jag den äldre kvinna som visade upp ett brukandecertifikat som svenska experter, GPS-experter och lantbruks-data-experter hjälpt till att upprätta.
Hon berättade att hon var för gammal för att bruka hennes teg.
Men att Sverige hjälpt henne att markera hennes brukanderätt. Och att hon därför hade möjlighet att leva ett godtagbart liv på ålderdomen, änka.
Hon kunde helt enkelt på ett säkert vis arrendera ut hennes ”egen” jord.
En människa jag kommer ihåg är den gamla kvinnan.